SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
extremfall
extr·­em|­fall substantiv ~et; pl. ~ till fall 2 extrem
Singular
ett extremfallobestämd form
ett extremfallsobestämd form genitiv
extremfalletbestämd form
extremfalletsbestämd form genitiv
Plural
extremfallobestämd form
extremfallsobestämd form genitiv
extremfallenbestämd form
extremfallensbestämd form genitiv