SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
fält
fält substantiv ~et; pl. ~ åker; stycke mark; yta: ​folket var ute på fälten för att skörda⟨mil.⟩ terräng: ​ligga ute i fältute på fältet i själva verksamheten⟨fys.⟩ ett magnetiskt fältgrupp av tävlande: ​final­fält​ – De flesta sammansättn. med fält- hör till fält 2.
Singular
ett fältobestämd form
ett fältsobestämd form genitiv
fältetbestämd form
fältetsbestämd form genitiv
Plural
fältobestämd form
fältsobestämd form genitiv
fältenbestämd form
fältensbestämd form genitiv