förbehållaför|be·hålla
[fö`r‑]
verb
‑behöll, ‑behållit, ‑behållen ‑behållet ‑behållna, pres. ‑behåller • lägga undan ngt åt ngn| Finita former |
|---|
| förbehåller | presens aktiv |
| förbehålls (förbehålles) | presens passiv |
| förbehöll | preteritum aktiv |
| förbehölls | preteritum passiv |
| förbehåll | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att förbehålla | infinitiv aktiv |
| att förbehållas | infinitiv passiv |
| har/hade förbehållit | supinum aktiv |
| har/hade förbehållits | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| förbehållande |
| Perfekt particip |
|---|
| en förbehållen + substantiv |
| ett förbehållet + substantiv |
| den/det/de förbehållna + substantiv |
förbehålla sig
• kräva viss rättighet: redaktionen förbehåller sig rätten att korta ner insända manus| Ordform(er) |
|---|
| förbehålla sig | |
