SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
förhör
för·­hör substantiv ~et; pl. ~ kunskaps­kontroll i skolanut­frågning särsk. i sam­band med rätte­gång​ – Alla sammansättn. med förhörs- hör till förhör 2.
Singular
ett förhörobestämd form
ett förhörsobestämd form genitiv
förhöretbestämd form
förhöretsbestämd form genitiv
Plural
förhörobestämd form
förhörsobestämd form genitiv
förhörenbestämd form
förhörensbestämd form genitiv