SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
förhinder
för·­hinder substantiv förhindret; pl. ~, best. pl. förhindren få förhinder
Singular
ett förhinderobestämd form
ett förhindersobestämd form genitiv
förhindretbestämd form
förhindretsbestämd form genitiv
Plural
förhinderobestämd form
förhindersobestämd form genitiv
förhindrenbestämd form
förhindrensbestämd form genitiv