SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
fara
1fara substantiv ~n faror risk; ​det är fara värt att ... man måste frukta att ...​ – I sammansättn. faro-.
Singular
en faraobestämd form
en farasobestämd form genitiv
faranbestämd form
faransbestämd form genitiv
Plural
farorobestämd form
farorsobestämd form genitiv
farornabestämd form
farornasbestämd form genitiv
2fara verb for, farit, faren faret farna, pres. far resa; passera och stryka över ngt; ​fara efter ngt söka efter ngt i minnet; ​fara illa slita ont​ – I sammansättn. far-.
Finita former
farpresens aktiv
fars (fares)presens passiv
forpreteritum aktiv
forspreteritum passiv
farimperativ aktiv
Infinita former
att farainfinitiv aktiv
att farasinfinitiv passiv
har/hade faritsupinum aktiv
har/hade faritssupinum passiv
Presens particip
farande
Perfekt particip
en faren + substantiv
ett faret + substantiv
den/det/de farna + substantiv
den farne + maskulint substantiv
fara fram upp­träda hämnings­löst, förstöra
Infinita formeratt fara framinfinitiv aktivPresens participframfarandePerfekt participen framfaren + substantivett framfaret + substantivden/det/de framfarna + substantivden framfarne + maskulint substantiv
fara i på­verka till visst handlande: ​vad var det som for i honom så att han började slåss?
Infinita formeratt fara iinfinitiv aktivPresens participifarandePerfekt participen ifaren + substantivett ifaret + substantivden/det/de ifarna + substantivden ifarne + maskulint substantiv
fara ut häftigt an­gripa: ​fara ut i smädelser
Infinita formeratt fara utinfinitiv aktivPresens participutfarandePerfekt participen utfaren + substantivett utfaret + substantivden/det/de utfarna + substantivden utfarne + maskulint substantiv
fara över fara över el. (sällan) överfara en flod
Infinita formeratt fara överinfinitiv aktivPresens participöverfarandePerfekt participen överfaren + substantivett överfaret + substantivden/det/de överfarna + substantivden överfarne + maskulint substantiv