SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
finka
1finka substantiv ~n finkor täckt gods­vagn⟨vard.⟩ polis­arrest
Singular
en finkaobestämd form
en finkasobestämd form genitiv
finkanbestämd form
finkansbestämd form genitiv
Plural
finkorobestämd form
finkorsobestämd form genitiv
finkornabestämd form
finkornasbestämd form genitiv
2finka verb ~de ~t ⟨vard.⟩ sätta i arrest
Finita former
finkarpresens aktiv
finkaspresens passiv
finkadepreteritum aktiv
finkadespreteritum passiv
finkaimperativ aktiv
Infinita former
att finkainfinitiv aktiv
att finkasinfinitiv passiv
har/hade finkatsupinum aktiv
har/hade finkatssupinum passiv
Presens particip
finkande
Perfekt particip
en finkad + substantiv
ett finkat + substantiv
den/det/de finkade + substantiv