SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
front
front [från´t] substantiv ~en ~er främsta strids­linje; gräns­skikt mellan två luft­massor av o­lika temperatur; äv. bildl.: ​han beordrades till fronten och stupade snart; ​visa upp en enad frontfrämre del av maskin e.d.: ​tvätt­maskinens front​ – De flesta sammansättn. med front- hör till front 1.
Singular
en frontobestämd form
en frontsobestämd form genitiv
frontenbestämd form
frontensbestämd form genitiv
Plural
fronterobestämd form
frontersobestämd form genitiv
fronternabestämd form
fronternasbestämd form genitiv