SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
fullkomlig
full|­kom·­lig adjektiv ~t ~a utan brist el. in­skränkning; riktig, verklig
Positiv
en fullkomlig + substantiv
ett fullkomligt + substantiv
den/det/de fullkomliga + substantiv
den fullkomlige + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de fullkomligare + substantiv
Superlativ
är fullkomligast
den/det/de fullkomligaste + substantiv