SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
glunt
glunt substantiv ~en ~ar duett­sång av G. Wennerberg (en svensk 1800-talsskald): ​sjunga gluntar⟨prov.⟩ yngling, pojke
Singular
en gluntobestämd form
en gluntsobestämd form genitiv
gluntenbestämd form
gluntensbestämd form genitiv
Plural
gluntarobestämd form
gluntarsobestämd form genitiv
gluntarnabestämd form
gluntarnasbestämd form genitiv