SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
gud
gud substantiv ~en ~ar ofta med versal; ​högsta väsen i o­lika religioner: ​Guds namn; ​Gudi behaglig ⟨åld.⟩ behaglig för Gud​ – I sammansättn. gud-, guda-, guds-.
Singular
en gudobestämd form
en gudsobestämd form genitiv
gudenbestämd form
gudensbestämd form genitiv
Plural
gudarobestämd form
gudarsobestämd form genitiv
gudarnabestämd form
gudarnasbestämd form genitiv
Övrig(a) form(er)
Gudii vissa uttryck