SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
gungning
gung·­ning substantiv ~en ~ar äv. bildl.; ​(vara) i gungning i en o­säker situation
Singular
en gungningobestämd form
en gungningsobestämd form genitiv
gungningenbestämd form
gungningensbestämd form genitiv
Plural
gungningarobestämd form
gungningarsobestämd form genitiv
gungningarnabestämd form
gungningarnasbestämd form genitiv