SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
herre
herre substantiv ~n el. herrn; i vissa uttryck gen. herrans; pl. herrar man; härskare, över­ordnad person; ​Herren (Gud) Gud; ​ett herrans (o)väder ett fruktans­värt o­väder; ​många herrans år många år​ – I sammansättn. herr- (ofta om man i all­mänhet), herre- (ofta om härskare); alla så­dana sammansättn. hör till herre.
Singular
en herreobestämd form
en herresobestämd form genitiv
herren (herrn)bestämd form
herrens (herrns)bestämd form genitiv
Plural
herrarobestämd form
herrarsobestämd form genitiv
herrarnabestämd form
herrarnasbestämd form genitiv
Övrig(a) form(er)
herransi vissa uttryck