SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
inducera
in·­duc·­era verb ~de ~t här­leda en all­män lag från en­skilda fall⟨fys.⟩ fram­kalla el­ström el. magnetism​ – Jfr induktion.
Finita former
inducerarpresens aktiv
induceraspresens passiv
induceradepreteritum aktiv
induceradespreteritum passiv
induceraimperativ aktiv
Infinita former
att inducerainfinitiv aktiv
att inducerasinfinitiv passiv
har/hade induceratsupinum aktiv
har/hade induceratssupinum passiv
Presens particip
inducerande
Perfekt particip
en inducerad + substantiv
ett inducerat + substantiv
den/det/de inducerade + substantiv