SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
plenum
plen·­um substantiv ~et; pl. ~ all­män samman­komst, gemensamt samman­träde; ​in pleno i plenum​ – I sammansättn. pleni-.
Singular
ett plenumobestämd form
ett plenumsobestämd form genitiv
plenumetbestämd form
plenumetsbestämd form genitiv
Plural
plenumobestämd form
plenumsobestämd form genitiv
plenumenbestämd form
plenumensbestämd form genitiv
Övrig(a) form(er)
plenoi vissa uttryck