SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
inrim
in|­rim substantiv ~met; pl. ~, best. pl. ~men rim mellan ord på samma vers­rad
Singular
ett inrimobestämd form
ett inrimsobestämd form genitiv
inrimmetbestämd form
inrimmetsbestämd form genitiv
Plural
inrimobestämd form
inrimsobestämd form genitiv
inrimmenbestämd form
inrimmensbestämd form genitiv