SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
järn
järn substantiv ~et; pl. ~ an­ordning av en metall⟨vard.⟩ ett glas sprit: ​ta sig ett järn​ – Alla sammansättn. med järn- hör till järn 1.
Singular
ett järnobestämd form
ett järnsobestämd form genitiv
järnetbestämd form
järnetsbestämd form genitiv
Plural
järnobestämd form
järnsobestämd form genitiv
järnenbestämd form
järnensbestämd form genitiv