SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
känga
känga substantiv ~n kängor mest i pl. sko med kort skafttillrätta­visning: ​ge ngn en känga​ – Alla sammansättn. med käng- hör till känga 1.
Singular
en kängaobestämd form
en kängasobestämd form genitiv
känganbestämd form
kängansbestämd form genitiv
Plural
kängorobestämd form
kängorsobestämd form genitiv
kängornabestämd form
kängornasbestämd form genitiv