SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
kåk
kåk substantiv ~en ~ar ⟨vard.⟩ dåligt hus, ruckel; fängelse: ​sitta på kåkenen kortsvit i poker​ – Alla sammansättn. med kåk- hör till kåk 1.
Singular
en kåkobestämd form
en kåksobestämd form genitiv
kåkenbestämd form
kåkensbestämd form genitiv
Plural
kåkarobestämd form
kåkarsobestämd form genitiv
kåkarnabestämd form
kåkarnasbestämd form genitiv