SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kaplan
kapl·­an [‑a´n] substantiv ~en ~er präst an­ställd av en institution; hjälp­präst i äldre tid⟨finl.⟩ komminister​ – I sammansättn. kaplans-.
Singular
en kaplanobestämd form
en kaplansobestämd form genitiv
kaplanenbestämd form
kaplanensbestämd form genitiv
Plural
kaplanerobestämd form
kaplanersobestämd form genitiv
kaplanernabestämd form
kaplanernasbestämd form genitiv