SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
kaskelot
kaskel·­ot [‑åt´ el. ‑o´t] el. kaskel·­ott [‑åt´] substantiv ~en ~er ett val­djur
Singular
en kaskelot (en kaskelott)obestämd form
en kaskelots (en kaskelotts)obestämd form genitiv
kaskeloten (kaskelotten)bestämd form
kaskelotens (kaskelottens)bestämd form genitiv
Plural
kaskeloter (kaskelotter)obestämd form
kaskeloters (kaskelotters)obestämd form genitiv
kaskeloterna (kaskelotterna)bestämd form
kaskeloternas (kaskelotternas)bestämd form genitiv