SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
klint
klint substantiv ~en; pl. ~ar el. ~er bergs­höjd
Singular
en klintobestämd form
en klintsobestämd form genitiv
klintenbestämd form
klintensbestämd form genitiv
Plural
klintar (klinter)obestämd form
klintars (klinters)obestämd form genitiv
klintarna (klinterna)bestämd form
klintarnas (klinternas)bestämd form genitiv