SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
knä
knä substantiv ~t el. ~et; pl. ~n en kropps­del: ​falla på knäkort, böjd rördel​ – Nästan alla sammansättn. med knä- hör till knä 1.
Singular
ett knäobestämd form
ett knäsobestämd form genitiv
knät (knäet)bestämd form
knäts (knäets)bestämd form genitiv
Plural
knänobestämd form
knänsobestämd form genitiv
knänabestämd form
knänasbestämd form genitiv