SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
koda
koda [kå`da] verb ~de ~t skriva program­kod; över­föra till kod: ​ett kodat med­delande
Finita former
kodarpresens aktiv
kodaspresens passiv
kodadepreteritum aktiv
kodadespreteritum passiv
kodaimperativ aktiv
Infinita former
att kodainfinitiv aktiv
att kodasinfinitiv passiv
har/hade kodatsupinum aktiv
har/hade kodatssupinum passiv
Presens particip
kodande
Perfekt particip
en kodad + substantiv
ett kodat + substantiv
den/det/de kodade + substantiv
koda av förvandla till klar­text: ​koda av el. avkoda ett med­delande
Infinita formeratt koda avinfinitiv aktivPresens participavkodandePerfekt participen avkodad + substantivett avkodat + substantivden/det/de avkodade + substantiv
koda in över­föra till datorläsbar form: ​koda in el. inkoda en text
Infinita formeratt koda ininfinitiv aktivPresens participinkodandePerfekt participen inkodad + substantivett inkodat + substantivden/det/de inkodade + substantiv