SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
koger
koger [ko´ger] substantiv kogret; pl. ~, best. pl. kogren fodral för pilar
Singular
ett kogerobestämd form
ett kogersobestämd form genitiv
kogretbestämd form
kogretsbestämd form genitiv
Plural
kogerobestämd form
kogersobestämd form genitiv
kogrenbestämd form
kogrensbestämd form genitiv