SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
konung
kon·­ung [kå`n‑] substantiv ~en ~ar ⟨högt.⟩ kung​ – I sammansättn. konunga-, som nu­mera nästan all­tid ersätts av kunga-.
Singular
en konungobestämd form
en konungsobestämd form genitiv
konungenbestämd form
konungensbestämd form genitiv
Plural
konungarobestämd form
konungarsobestämd form genitiv
konungarnabestämd form
konungarnasbestämd form genitiv