SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kruka
kruka substantiv ~n krukor en typ av ler­gods­kärlfeg person​ – Alla sammansättn. med kruk- hör till kruka 1.
Singular
en krukaobestämd form
en krukasobestämd form genitiv
krukanbestämd form
krukansbestämd form genitiv
Plural
krukorobestämd form
krukorsobestämd form genitiv
krukornabestämd form
krukornasbestämd form genitiv