SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
kull
1kull substantiv ~en ~ar ungar av samma födsel el. från sam­tidigt ruvade ägg; alla barn med samma föräldrar; års­klass: ​student­kull
Singular
en kullobestämd form
en kullsobestämd form genitiv
kullenbestämd form
kullensbestämd form genitiv
Plural
kullarobestämd form
kullarsobestämd form genitiv
kullarnabestämd form
kullarnasbestämd form genitiv
2kull substantiv ~et; pl. ~ lätt slag i lek: ​leka kull
Singular
ett kullobestämd form
ett kullsobestämd form genitiv
kulletbestämd form
kulletsbestämd form genitiv
Plural
kullobestämd form
kullsobestämd form genitiv
kullenbestämd form
kullensbestämd form genitiv
3kull adverb till liggande ställning, om­kull​ – Efterställt an­vänds mest omkull, t.ex. kasta omkull, vard. äv. ikull; som för­led i sammansättn. an­vänds mest kull-.
Ordform(er)
kulladverb
4kull interjektion betecknande att man kullar
Ordform(er)
kullinterjektion
5kull variantform till 2kulle