SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kusin
kus·­in [‑i´n] substantiv ~en ~er A är kusin till B ngn av A:s föräldrar är syskon till ngn av B:s
Singular
en kusinobestämd form
en kusinsobestämd form genitiv
kusinenbestämd form
kusinensbestämd form genitiv
Plural
kusinerobestämd form
kusinersobestämd form genitiv
kusinernabestämd form
kusinernasbestämd form genitiv