kvalificerakvali·fic·era
verb
~de ~t • göra lämplig el. behörig; jfr kvalifikation 1,2| Finita former |
|---|
| kvalificerar | presens aktiv |
| kvalificeras | presens passiv |
| kvalificerade | preteritum aktiv |
| kvalificerades | preteritum passiv |
| kvalificera | imperativ aktiv |
| Infinita former |
|---|
| att kvalificera | infinitiv aktiv |
| att kvalificeras | infinitiv passiv |
| har/hade kvalificerat | supinum aktiv |
| har/hade kvalificerats | supinum passiv |
| Presens particip |
|---|
| kvalificerande |
| Perfekt particip |
|---|
| en kvalificerad + substantiv |
| ett kvalificerat + substantiv |
| den/det/de kvalificerade + substantiv |
kvalificera sig
• bli behörig; få rätt att tävla i viss hög klass| Ordform(er) |
|---|
| kvalificera sig | |
