SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
kyla
1kyla substantiv ~n låg temperatur; bildl. av­mätthet; lugn
Singular
en kylaobestämd form
en kylasobestämd form genitiv
kylanbestämd form
kylansbestämd form genitiv
2kyla verb kylde kylt göra kallare; dämpa
Finita former
kylerpresens aktiv
kyls (kyles)presens passiv
kyldepreteritum aktiv
kyldespreteritum passiv
kylimperativ aktiv
Infinita former
att kylainfinitiv aktiv
att kylasinfinitiv passiv
har/hade kyltsupinum aktiv
har/hade kyltssupinum passiv
Presens particip
kylande
Perfekt particip
en kyld + substantiv
ett kylt + substantiv
den/det/de kylda + substantiv
kyla av kyla av el. avkyla vinet
Infinita formeratt kyla avinfinitiv aktivPresens participavkylandePerfekt participen avkyld + substantivett avkylt + substantivden/det/de avkylda + substantiv
kyla ner göra mycket kallare
Infinita formeratt kyla nerinfinitiv aktivPresens participnerkylandePerfekt participen nerkyld + substantivett nerkylt + substantivden/det/de nerkylda + substantiv