SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
mäkta
1mäkta adverb ⟨ofta iron.⟩ synnerligen, i hög grad: ​han var mäkta stolt över sin in­sats
Ordform(er)
mäktaadverb
2mäkta verb ~de ~t förmå, orka
Finita former
mäktarpresens aktiv
mäktaspresens passiv
mäktadepreteritum aktiv
mäktadespreteritum passiv
mäktaimperativ aktiv
Infinita former
att mäktainfinitiv aktiv
att mäktasinfinitiv passiv
har/hade mäktatsupinum aktiv
har/hade mäktatssupinum passiv
Presens particip
mäktande