SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
mara
mara substantiv ~n maror väsen som i folk­tron tänkts rida på sovande människor; häxa, ragata; som för­led i sammansättn. äv. betecknande ngt som förvridet el. förkrympt⟨vard.⟩ maraton­lopp
Singular
en maraobestämd form
en marasobestämd form genitiv
maranbestämd form
maransbestämd form genitiv
Plural
marorobestämd form
marorsobestämd form genitiv
marornabestämd form
marornasbestämd form genitiv