SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
namnkunnig
namn|­kunn·­ig adjektiv ~t ~a ryktbar, berömd
Positiv
en namnkunnig + substantiv
ett namnkunnigt + substantiv
den/det/de namnkunniga + substantiv
den namnkunnige + maskulint substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de namnkunnigare + substantiv
Superlativ
är namnkunnigast
den/det/de namnkunnigaste + substantiv