SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
olycka
o|­lycka substantiv ~n olyckor svår mot­gång; kollision, katastrof: ​bil­olycka⟨vard.⟩ person som ställer till problem​ – Alla sammansättn. med olycks- hör till olycka 1.
Singular
en olyckaobestämd form
en olyckasobestämd form genitiv
olyckanbestämd form
olyckansbestämd form genitiv
Plural
olyckorobestämd form
olyckorsobestämd form genitiv
olyckornabestämd form
olyckornasbestämd form genitiv