SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ona
ona substantiv ~n onor ⟨prov.⟩ is­ränna; vak
Singular
en onaobestämd form
en onasobestämd form genitiv
onanbestämd form
onansbestämd form genitiv
Plural
onorobestämd form
onorsobestämd form genitiv
onornabestämd form
onornasbestämd form genitiv