SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
oordning
o|­ordn·ing substantiv ~en ~ar o- 1 ordning 1
Singular
en oordningobestämd form
en oordningsobestämd form genitiv
oordningenbestämd form
oordningensbestämd form genitiv
Plural
oordningarobestämd form
oordningarsobestämd form genitiv
oordningarnabestämd form
oordningarnasbestämd form genitiv