SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
orakel
or·­akel [‑a´kel] substantiv oraklet; pl. ~ el. orakler, best. pl. oraklen el. oraklerna förmedlare av gudomssvar i dunkel el. mång­tydig form; o­felbar råd­givare, o­bestridd auktoritet: ​oraklet i Delfi; ​presidentens ekonomiska orakel
Singular
ett orakelobestämd form
ett orakelsobestämd form genitiv
orakletbestämd form
orakletsbestämd form genitiv
Plural
orakel (orakler)obestämd form
orakels (oraklers)obestämd form genitiv
oraklen (oraklerna)bestämd form
oraklens (oraklernas)bestämd form genitiv