SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
peng
peng substantiv ~en ~ar ⟨vard.⟩ slant; som efter­led ofta ersättning, an­slag: ​skol­pengmest i pl.; ​betalnings­medel​ – Jfr penning 1,2; alla sammansättn. med penga- hör till peng 2.
Singular
en pengobestämd form
en pengsobestämd form genitiv
pengenbestämd form
pengensbestämd form genitiv
Plural
pengarobestämd form
pengarsobestämd form genitiv
pengarnabestämd form
pengarnasbestämd form genitiv