SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
pinne
pinne substantiv ~n pinnar lång­smalt stycke särsk. av trä; ​livet på en pinne ⟨vard.⟩ behaglig till­varo⟨vard.⟩ poäng; ​till 1poäng​ – Alla sammansättn. med pinn- hör till pinne 1.
Singular
en pinneobestämd form
en pinnesobestämd form genitiv
pinnenbestämd form
pinnensbestämd form genitiv
Plural
pinnarobestämd form
pinnarsobestämd form genitiv
pinnarnabestämd form
pinnarnasbestämd form genitiv