SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
plank
1plank substantiv ~en plankor​ – De flesta sammansättn. med plank- hör till 1plank el. 1planka.
Singular
en plankobestämd form
en planksobestämd form genitiv
plankenbestämd form
plankensbestämd form genitiv
2plank substantiv ~et; pl. ~ staket av plankor
Singular
ett plankobestämd form
ett planksobestämd form genitiv
planketbestämd form
planketsbestämd form genitiv
Plural
plankobestämd form
planksobestämd form genitiv
plankenbestämd form
plankensbestämd form genitiv