SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
planka
1planka substantiv ~n plankor av­långt, rektangulärt stycke trä­virke
Singular
en plankaobestämd form
en plankasobestämd form genitiv
plankanbestämd form
plankansbestämd form genitiv
Plural
plankorobestämd form
plankorsobestämd form genitiv
plankornabestämd form
plankornasbestämd form genitiv
2planka verb ~de ~t ⟨vard.⟩ hoppa el. klättra över plank; smita in över plank utan att betala⟨vard.⟩ plagiera
Finita former
plankarpresens aktiv
plankaspresens passiv
plankadepreteritum aktiv
plankadespreteritum passiv
plankaimperativ aktiv
Infinita former
att plankainfinitiv aktiv
att plankasinfinitiv passiv
har/hade plankatsupinum aktiv
har/hade plankatssupinum passiv
Presens particip
plankande
Perfekt particip
en plankad + substantiv
ett plankat + substantiv
den/det/de plankade + substantiv