SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ribba
ribba substantiv ~n ribbor smal stång; läkt; upp­höjd list el. rand: ​han tog 2,35 med darr på ribban; ​sätta ribban högt äv. ställa höga krav; ​höja ribban äv. öka kraven
Singular
en ribbaobestämd form
en ribbasobestämd form genitiv
ribbanbestämd form
ribbansbestämd form genitiv
Plural
ribborobestämd form
ribborsobestämd form genitiv
ribbornabestämd form
ribbornasbestämd form genitiv