SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ring
ring substantiv ~en ~ar cirkel­runt före­mål ofta som prydnad el. smycke; cirkel­formad bana el. figur: ​sätta sig i ringmest i pl.; ​ett gymnastik­redskapfyr­kantig estrad för boxning in­hägnad med rep​ – De flesta sammansättn. med ring- hör till ring 1.
Singular
en ringobestämd form
en ringsobestämd form genitiv
ringenbestämd form
ringensbestämd form genitiv
Plural
ringarobestämd form
ringarsobestämd form genitiv
ringarnabestämd form
ringarnasbestämd form genitiv