SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
ruskning
rusk·­ning substantiv ~en ~ar till 3ruska 1
Singular
en ruskningobestämd form
en ruskningsobestämd form genitiv
ruskningenbestämd form
ruskningensbestämd form genitiv
Plural
ruskningarobestämd form
ruskningarsobestämd form genitiv
ruskningarnabestämd form
ruskningarnasbestämd form genitiv