SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
sällskap
säll·­skap substantiv ~et; pl. ~ det att vara till­sammans; personer som man är till­sammans med; ​göra sällskap slå följegrupp personer som gör ngt till­sammans; förening​ – De flesta sammansättn. med sällskaps- hör till sällskap 1.
Singular
ett sällskapobestämd form
ett sällskapsobestämd form genitiv
sällskapetbestämd form
sällskapetsbestämd form genitiv
Plural
sällskapobestämd form
sällskapsobestämd form genitiv
sällskapenbestämd form
sällskapensbestämd form genitiv