SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
sed
sed substantiv ~en ~er all­mänt ut­brett handlings­mönster ibl. med ton­vikt på god moral​ – I sammansättn. sed-, sede-, sedes-; nästan alla så­dana sammansättn. hör till sed.
Singular
en sedobestämd form
en sedsobestämd form genitiv
sedenbestämd form
sedensbestämd form genitiv
Plural
sederobestämd form
sedersobestämd form genitiv
sedernabestämd form
sedernasbestämd form genitiv