SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
sinne
sinne substantiv ~t ~n syn, hörsel, känsel, smak el. lukt­sinne: ​de fem sinnenasjälstillståndgod känsla för ngt, talang: ​ha sinne för poesi​ – I sammansättn. sinne-, sinnes-; de flesta så­dana sammansättn. hör till sinne 2.
Singular
ett sinneobestämd form
ett sinnesobestämd form genitiv
sinnetbestämd form
sinnetsbestämd form genitiv
Plural
sinnenobestämd form
sinnensobestämd form genitiv
sinnenabestämd form
sinnenasbestämd form genitiv