SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
skälla
1skälla substantiv ~n skällor plåt­klocka som hus­djur bär runt halsen
Singular
en skällaobestämd form
en skällasobestämd form genitiv
skällanbestämd form
skällansbestämd form genitiv
Plural
skällorobestämd form
skällorsobestämd form genitiv
skällornabestämd form
skällornasbestämd form genitiv
2skälla verb skällde skällt ge skallgräla: ​skälla på ngn
Finita former
skällerpresens aktiv
skälls (skälles)presens passiv
skälldepreteritum aktiv
skälldespreteritum passiv
skällimperativ aktiv
Infinita former
att skällainfinitiv aktiv
att skällasinfinitiv passiv
har/hade skälltsupinum aktiv
har/hade skälltssupinum passiv
Presens particip
skällande
Perfekt particip
en skälld + substantiv
ett skällt + substantiv
den/det/de skällda + substantiv
skälla ut ge rikligt med o­vett
Infinita formeratt skälla utinfinitiv aktivPresens participutskällandePerfekt participen utskälld + substantivett utskällt + substantivden/det/de utskällda + substantiv