SAOL
Svenska Akademiens ordlista
tryckår: 2015  
skrika
1skrika substantiv ~n skrikor en fågel
Singular
en skrikaobestämd form
en skrikasobestämd form genitiv
skrikanbestämd form
skrikansbestämd form genitiv
Plural
skrikorobestämd form
skrikorsobestämd form genitiv
skrikornabestämd form
skrikornasbestämd form genitiv
2skrika verb skrek, skrikit, skriken skriket skrikna, pres. skriker ropa med gäll röst
Finita former
skrikerpresens aktiv
skriks (skrikes)presens passiv
skrekpreteritum aktiv
skrekspreteritum passiv
skrikimperativ aktiv
Infinita former
att skrikainfinitiv aktiv
att skrikasinfinitiv passiv
har/hade skrikitsupinum aktiv
har/hade skrikitssupinum passiv
Presens particip
skrikande
Perfekt particip
en skriken + substantiv
ett skriket + substantiv
den/det/de skrikna + substantiv